Idag har det varit en sådan där lugn och stillsam dag. Inte göra mer än nödvändigt. Jag och min kompis Maria åkte upp till berget (Halleberg) och gick en promenad med hundarna. Hon har en lite blandras valp på snart 4 månader som Loka gärna vill leka med. Jag har aldrig riktigt förstått hur Loka kan ha sådan förkärlek till ALLA hundar och barn. Är dom små eller valpar blir hon väldigt ynklig för att hon inte skall göra dom illa. Ja ibland så ser det lite kul ut. Barn kan uppleva henne som en tyrann bara för hon vill så väl men tyvärr är hon mest ivägen eller snor deras leksaker. Våran dotter tycker kanske mest att det kan vara lite kul, men hon har fått höra ca 1000 ggr att hennes hund är jobbig och därför så får lilla Loka inte vara med mera. Vilket hon givetvis inte förstår och sitter en stund utanför hennes rum i tron om att dom kanske ångrar sig. Vilket dom aldrig gör.  Mimmi däremot varken ser eller hör om dom är för små. Hon dundrar rakt på som om hon var den ende  i omgivningen. Jag vet inte hur många gånger jag har fått skrika (hon är nästan döv) att hon kanske kunde behaga att lyfta tassen innan något går av el mossas. Men hon är lika glad för det. Ja vad skall man säga.... När någon kommer hem till oss är det inte Loka som oftast står på 2 ben och skall upp i famnen el småttisarna som gräver på smalbenen eller vill göra lufthål på knäskålarna för att få uppmärksamhet. Nej det är Mimmi som skall göra ett cykelställ mellan benen på stackarn som "hade" lust att komma och hälsa på oss. Ja ibland kan man känna att hemma hos oss är det nog rena rama vilda västern.

//Annelie

Filippa o Loka  (som är helt utfälld och ser ut som en skabbräv) poserar i garaget där dom tillbringar ganska många timmar ihop med sin pappa.